Det är inte ofta jag blir fullständigt uppslukad av en dokumentär. Men den här var något annat.
Jag såg den tillsammans med min sambo Christoffer häromkvällen – Tapetmannen, en dokumentär som finns på Svt play. Det började som ett nyfiket klick på fjärrkontrollen, men slutade med att vi satt tysta och hänförda framför teven. Kanske för att programmet påminner om något som ofta glöms i vardagen: Att skönhet finns i det lilla. I tapetmönstrens formeringar. I färgskiftningarna. I berättelserna som gömmer sig i en vägg.
I centrum står Nils Markus Karlsson, tapetsamlare, poet och affärsman på samma gång. Från sin lokal i Malmö hanterar han en stor samling av gamla tapeter. För honom är det inte bara ett yrke – det är en passion. Du ser det i blicken när han pratar om tapeternas ursprung. Du hör det i rösten när han beskriver strukturen på en så kallad gröttapet från 1940-talet.
Just de där gröttapeterna – med sina rika, taktila ytor i beige, guld och små stänk – fick mig att stanna upp. De påminner mig om hur mycket kärlek som finns i ytor vi annars bara passerar. Och mönstren från 1920- och 30-talets Sverige – art nouveau med sina slingrande rankor, art deco med geometrisk skärpa – de kommer verkligen till liv när kameran dröjer sig kvar.
Nästan en sakral vördnad för tapeter
Men det är inte bara det visuella som drabbar mig. Det är språket. Hur Tapetmannen själv sätter ord på det han ser. Metaforerna. Den nästan sakrala vördnaden för ett mönster som överlevt ett sekel. Jag blir rörd. Inte bara av hans kärlek till föremålen, utan av att dokumentären låter det få ta plats. Inget hetsigt tempo. Ingen ironisk distans. Bara respekt och nyfikenhet.
Det är sällsynt i teve i dag, det där långsamma seendet. Att få betrakta ett objekt länge nog för att upptäcka att det är vackert. Och kanske är det just det som gör att jag bär med mig Tapetmannen flera dagar efteråt. Inte bara som ett porträtt av en person, utan som ett sätt att se på världen.
Om du ännu inte har sett dokumentären, gör det. Men ge den tid. Den förtjänar att ses långsamt. Precis som tapeterna den handlar om.
Mer information om Tapetmannen
Tapetmannen är en dokumentärfilm från 2025 av regissören Nicholas Wakeham, tillgänglig att strömma på Svt play. Filmen följer Nils Markus Karlsson – tapetsamlare, poet och entreprenör – som i en källarlokal i Malmö katalogiserar och säljer tapeter från olika tidsepoker.
Samlingen rymmer allt från östasiatiska sjögrästapeter till svenska gröttapeter från 1930- och 40-talen, och belyser både tapetens historia och dess plats i människors liv.
Dokumentären är lågmäld men visuellt rik och förmedlar en utsökt känsla för detaljer, stillsam rytm och ett varmt porträtt av en person som verkligen brinner för det han gör. Det är en film om tapeter, ja – men också om minnen och en massa annat.
Du kan se filmen på Svt play så länge den finns tillgänglig i deras utbud. Läs mer om dokumentären i Svensk filmdatabas.