Som 80-talist känner jag mig ofta privilegierad. Tänk dig alla filmer vi fick växa upp med – och alla berättelser som faktiskt fick ta plats.

Jag tänker ibland på hur annorlunda berättande var förr. Inte alltid bättre, men ofta långsammare, modigare och mer… svävande. Och jag menar det på bästa sätt. Vissa filmer från min uppväxt hade aldrig fått spelutrymme i dag – bokstavligen. De hade blivit refuserade för att de är för långa, för märkliga, för lågmälda, för svårdefinierade. En sådan film är Möt Joe Black från 1998.

Såg du, som jag, Höstlegender i rätt ålder? Då vet du att kombinationen Brad Pitt och Anthony Hopkins är något särskilt. De har en slags dragningskraft tillsammans och den bär hela vägen även här.

Vad Möt Joe Black handlar om i svepande drag

I Möt Joe Black får döden själv – liemannen – plötsligt en längtan efter att förstå det mänskliga. Han vill uppleva världen som en av oss. För att kunna göra det måste han inta en människas kropp. Valet faller på en ung man som just dött i en trafikolycka, en man som Williams dotter Susan nyligen träffat och klickat med. Om än bara för ett ögonblick, ska tilläggas.

Joe behöver också en guide i denna nya tillvaro och där kommer mediemogulen William Parrish in i bilden. Döden erbjuder honom en märklig deal: Du får leva lite längre – så länge du visar mig hur det är att vara människa.

Det hela utspelar sig i New York i slutet av 90-talet, med företagspolitiska intriger som bakgrund och en kärlekshistoria i förgrunden. Och vilken kärlekshistoria det är! Passionerad, drabbande och tragiskt vacker, samtidigt som hela filmen rör sig med en stillsam värdighet som får hjärtat att slå långsamt men hårt.

Mer än romantik – en berättelse om livets stora frågor

Möt Joe Black må kategoriseras som romantisk fantasy, men jag tycker att det är en film som rymmer så mycket mer. Den handlar om att våga upptäcka en ny värld. Om att förlika sig med sitt åldrande och sin dödlighet. Om makt och ansvar. Om att se människorna omkring sig innan det är för sent. Den handlar också om vad det faktiskt är att leva.

Och ja, filmen är närmare tre timmar lång. Men det är också det som gör att den griper tag. Den tar sig tid. Den låter oss tänka. Känna. Dröja kvar.

Jag såg om den nyligen och blev återigen golvad. Det är något med den här typen av berättelser som aldrig riktigt släpper taget om en. Kanske för att de påminner oss om att livet är skört och vackert. Även när det gör ont.

Mer information om Möt Joe Black

Möt Joe Black (originaltitel Meet Joe Black) är en amerikansk romantisk dramafilm från 1998, regisserad av Martin Brest. I huvudrollerna ser vi Brad Pitt som Joe Black och Anthony Hopkins som William Parrish, med Claire Forlani som Parrishs dotter Susan.

Filmen är närmare tre timmar lång och bygger löst på 1934 års film Death takes a holiday, som i sin tur bygger på en pjäs från 1924. Här kombineras fantasy och romantik med existentiella teman om liv, död, åldrande och mänsklig tillvaro.

Med sitt långsamma tempo, sin reflekterande ton och sina emotionellt laddade scener är Möt Joe Black en film som rör sig i gränslandet mellan klassiskt drama och filosofisk kärlekshistoria, en berättelse som stannar kvar länge efter att eftertexterna rullat.

Har du ännu inte sett denna film? Se trailern för den och låt berättelsens vemodiga ljuvlighet sjunka in.