Jag vet inte om att läsa, lyssna och titta på nyheterna gör mig så gott just nu, faktiskt. Annars brukar jag beskriva mig själv som en nyhetsknarkare, för om det är något jag gör och trivs med att göra när jag arbetar på min kammare är det att följa nyhetsflödet. Politiska händelser tar jag allra helst del av och världsekonomin följer jag också med spänning.
Men jag måste medge att en känsla av hopplöshet infinner sig allt oftare. Börjar jag tappa tron på mänskligheten? Ibland känns det så. Och jag kämpar dagligen med att försöka förstå hur människor kan ha så lite tilltro till samhället att de väljer att ge själviska, hatiska, vrickade ledare mer makt. I demokratiska val väljer man bort demokratin för dessa hemska gubbar, rent ut sagt. Hur?
Allt som händer just nu överstiger mitt förstånd. Kanske ska jag inte ens försöka förstå… Även om alla idioter står mig i halsen och även om jag tyngs av lidandet kan jag inte sluta läsa, lyssna eller titta. Omni, Svt, Sveriges radio, nyhetskanalerna besöks nästan maniskt. För tillfället hinner man ju dessutom missa ganska mycket på bara en kvart. Jag vaknar mitt i natten och vad är det första jag gör? Kollar vad som hänt. Tanken på händelselösa timmar, en paus i det kollektiva lidandet, känns otänkbar.
Inspireras av Hänförd på Pinterest!
Mest av allt börjar jag se det som min skyldighet att hänga med, uppdatera mig. Jag tänker att vi alla kommer behöva vittna om allt som gick så fel, om valen som gjordes och om världen som rämnade. Om hur man oftast stod vid sidan om och såg på medan andra kämpade för sin överlevnad. När barnen i mitt liv – och även de ännu ofödda liven – undrar vill jag kunna ge svar. Inga ursäkter, bara en bild av det sjuka som kom att forma tillvaron för generationer.