Jag märker det allt oftare. Hur jag inte riktigt kan låta bli. Låta bli vad? Att tänka redaktionellt, att formulera världen i rubriker och stycken.

Det spelar nästan ingen roll vad jag är med om – en vacker vårblomma, ett samtal med en vän, ett fågelläte jag inte hört på länge. Tanken hinner nästan alltid i kapp mig: Skulle det här kunna bli ett blogginlägg?

För mig är det inte ett tecken på att jag inte är närvarande. Snarare tvärtom. Att tänka i inlägg, i vinklar, i formuleringar är mitt sätt att se. Det är så jag bearbetar världen. Det är så jag gör den lite vackrare, lite begripligare, lite mer min egen.

Att tänka i blogginlägg sitter i märgen

Jag har skrivit inom livsstil i många år nu – och det är just därför jag inte kan sluta. Det är en skrivartyp som passar mig. Det redaktionella tänket sitter i ryggmärgen: rubrik, anslag, infallsvinkel, ton. Jag kan inte koppla bort det – och vill inte heller.

Med Hänförd har jag skapat ett utrymme där det redaktionella får vara lekfullt. Fritt. Jag behöver inte snäva av, nischa ned, välja bort. Tvärtom. Här får varje tanke, varje intryck, varje kreativ impuls sin chans att bli något. Kanske en text. Kanske ett helt spår.

Det ser kanske spretigt ut utifrån – men för mig är det precis så det måste vara. Jag har inte byggt Hänförd för att täcka ett ämne i sin helhet. Jag har byggt det för att utforska. Och kanske också för att visa att livsstil inte behöver betyda yta – det kan betyda blick. Hur du ser. Hur du väljer att berätta.

Så om du undrat varför Hänförd rymmer allt från blommande träd till tankar om tapeter är det för att jag inte vill lämna något av det som får mig att vilja skriva. Det är trots allt där livsstilen bor – i viljan att se och i modet – och inte minst i glädjen – att formulera det.