När blicken sveper över ljungheden känns vägen inte så lång. Först gräset, sedan klipporna och första stenröset från bronsåldern har nåtts. Men i praktiken hamnade jag i en annan situation: Tantparkour från en sten till en annan. Och den verkade aldrig ta slut, vägen till bronsåldersröset. Och när väl ett röse nåtts började det om igen. Och igen.
Samtidigt, vilken plats! Jag tror aldrig jag trampat bland så mycket fårskit. Inte heller har jag känt mig så nära havet som när jag och Christoffer skuttade runt allra längst ut i naturreservatet Årnäsudden på Årnäshalvön i Varberg. Antagligen gjorde studsandet mellan fårbajs och stenblock mig mer fokuserad på nuet. Och sedan är jag ju som jag är, en romantiker som låter ögonen drunkna i landskapets färger.
Det var vackert: Ljungheden i augustiskrud. Dova toner, ett slags nordiskt vemod det också. Men starka inslag av lila – ljunglila om du frågar min mamma – och grönt. Bergets mångfärgade sediment. Gulnat strandgräs. Allt inramat av en grånad himmel med solstrimmor och ett hav så mörkt den dagen. När benen inte orkade hoppa från sten till sten fanns djärva fårstigar mitt i allt.
Hitta till Årnäsudden naturreservat i Varberg
Adress: Sandviksvägen 1, 432 96 Åskloster
Webbplats: Lansstyrelsen.se