Ibland känns det som ett annat liv, åren när jag studerade antikens kultur och samhällsliv på universitetet och dagligen fördjupade mig antika texter. Oidipus var en av figurerna som cirkulerade runt runt och givetvis lästes Kung Oidipus, Konung Oidipus eller Oidipus rex en och annan gång.

Vardagen blir lite gråare utan antikens berättelser så då och då dammar jag av klassikerna för att läsa och njuta. Det var precis det jag gjorde med Ellerströms nyöversättning av Sofokles Kung Oidipus från 2021. Bakom översättningen står Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson, som har gjort ett fräscht och gediget arbete.

Antik berättelse känns oväntat modern

Kung Oidipus är en av Sofokles tragedier. Eftervärlden läser dramat som en bok, men i själva verket är detta en pjäs som första gången framfördes på 400-talet före vår tid. Stolpe-Svensson-teamet har lyckats skapa en modern texttolkning som trots den antika kontexten hade kunnat utspela sig på 2020-talet.

Det litterära verket har inspirerat till berättelser och teorier långt efteråt. Det är härifrån Sigmund Freuds Oidipuskomplexet kommer, och kanske har du hört talas om Sfinxens gåta? Det var ingen mindre än Oidipus som löste gåtan och som därmed kunde rädda kungariket Thebe från förödelse.

Förfärlig synd kopplad till Kung Oidipus

Just för att Oidipus lyckas lösa Sfinxens gåta blir han känd för sin vishet. Många år senare när han gift sig med Thebes drottning Iokaste och blivit kung över riket ställs han inför nya utmaningar. Där börjar Sofokles pjäs Kung Oidipus.

Thebe är drabbat av en farsot som är på väg att utplåna invånarna. Rikets invånare vänder sig till kungen för att be honom om hjälp, han som är den visaste av alla. Snart visar det sig att farsoten är gudarnas hämnd för ett illdåd som pyr.

Oidipus försöker få reda på orsaken bakom gudarnas illvilja, vad det är som hänt i det förgångna. Aldrig att han kan ana att det är han själv som är källan till det onda som sker. Ju längre berättelsen fortskrider, desto tydligare framgår att kungen begått en förfärlig synd.

Ingen kan fly ödet gudarna bestämt

En gång i tiden profeterade oraklet i Delfi om att Thebes kungapar Laios och Iokaste skulle föda en son. Sonen skulle döda sin far och äkta sin mor, menade profetian. Av rädsla för att profetian skulle gå i uppfyllelse gjorde kungaparet sig av med sonen. De beordrade rentav hans död.

Han räddas dock och adopteras av det barnlösa kungaparet i Korinth, personerna han tror är hans biologiska föräldrar. Ingen kan fly gudarnas öde och det gäller även den unge prinsen.

En dag stöter han av en händelse på sin biologiska far och dräper denne. Genom att senare besegra sfinxen får han äkta sin mor och bli kung, ovetande om både profetian och hans relation till kungligheterna.

När Oidipus får facit blir han så förkrossad att han sticker ut sina ögon och lämnar riket. Modern och makan Iokaste har hängt sig. Och så lämnas tronen över till en ny generation som du kan läsa om i bland annat Antigone.

Rikligt med förklarande noter

I ett utbyte mellan Oidipus, kören och några få övriga roller vecklar händelserna ut sig. Trots att Sofokles författade Kung Oidipus för närmare 2 500 år sedan drabbar huvudkaraktärens öde med kraft. Osannolikt, ja visst, men så förfärligt, dramatiskt och faktiskt välskrivet att läsaren dras med.

I Kung Oidipus förekommer en del referenser till antikens händelser, tänk dig de gamla pjäserna som kommentarer till den tiden. Men till din hjälp har du rikligt med noter och informativt förord som definitivt kommer göra dig klokare. Vad jag försöker säga? Räds inte nyöversättningar av gamla klassiker, de är överraskande tillgängliga.

Information om Kung Oidipus av Sofokles

Boktitel: Kung Oidipus
Originaltitel: Oidipus tyrannos
Författare: Sofokles
Översättare: Jan Stolpe och Lars-Håkan Svensson
Förlag: Ellerströms förlag
Utgivningsår: 2021 (427 f.v.t.)