Att gå tills vägen tar slut eller tills fötterna inte orkar

Världens enklaste äventyr: Att snöra på sig skorna och gå och gå. Kanske tills vägen tar slut eller tills fötterna inte orkar mer. Jag testade strandvägen från Apelviken till Träslövsläge i Varberg utan att veta om det faktiskt finns en väg utmed havet. Det skulle bära eller brista, helt enkelt. Och jag skulle närma mig ett mysteriums lösning.

Fötterna drev över sanden, vattnet och gräset, förbi ängarna och fläckarna av ljung. Inte så mycket ljung som jag föreställt mig. Man kan knappt tro det, men nästan nere vid vattnet betar kor. Hagar som stänger den räddhågade strövaren ute.

Mängder av återvändsgränder, en stig som lurade mig till ännu en strandhage men med ungtjurar i. Jag vände. Inte utan att först beundra kråkorna, råkorna och skatorna, ska tilläggas.

Just som jag tänkte att nu måste jag leta mig till den stora huvudvägen skymtade jag nästa vik. Jag fann den, vägen från en vik till en annan. 15 000 steg senare satte jag mig på bussen hem.