Vad är det som gör något vackert? I en värld som ofta strävar efter det välpolerade och felfria finns en annan sorts skönhet att upptäcka – en som bor i det skeva, det slitna och i det som bär på spår av liv.

Det ofullkomliga har en stilla kraft. Det kan vara en handdrejad kopp med ojämn kant, ett slitet trägolv eller ett papper som bucklats av färg. Dessa ting berör oss ofta mer än det perfekta just för att de känns levande.

Estetiken i det ofullkomliga är en påminnelse om att skönhet inte behöver vara symmetrisk, korrekt eller kontrollerad. Den kan vara spretig, oförutsägbar och full av en närvaro som bara det vinda kan åstadkomma.

Upptäck värdet i det som bär spår av hand, tid och process

En handgjord sak har en egen rytm. Ingen liknar riktigt någon annan – och just det blir dess styrka. En penselrand som inte var planerad, ett mönster som spårade ur eller ett sömnadsfel som blev en stil…

När du ser tecken på handens arbete ser du också processen, människan bakom. Det ger föremålet en tyngd och ett djup som den perfekta ytan saknar. Det ofullkomliga gör plats för det mänskliga.

Våga skapa utan att sudda, rätta och kontrollera

Känner du igen dig i att du när du skapar ofta har en inre kritiker som viskar att det borde bli snyggare, jämnare och mer ”rätt”? Många av de uttryck som berör mest har vuxit fram ur misstag, improvisation eller slump, så tänk om kritikern har fel!

Att våga lämna märken, tillåta snedhet, måla över, skrapa bort – det är en del av det kreativa modet. När du släpper kontrollen och låter materialet tala händer något nytt. Det är där uttrycket får djup och närvaro.

Se skönheten i det slitna, skeva och spruckna omkring dig

Du behöver inte skapa själv för att börja se det ofullkomliga som något vackert. Se omkring dig: Den repiga bordsskivan, tygets veck, den krackelerade krukan på fönsterbrädan.

Alla dessa ting berättar något om tid, användning och liv. De är inte i vägen för skönheten – de är dess förutsättning. Att leva med ofullkomlighet är också ett sätt att vara mer närvarande, mer förlåtande, mer nyfiken.

Det ofullkomliga bär på en egen sorts estetik – en som påminner oss om att skönhet inte behöver vara felfri. Den finns i det ärliga, det levda och det otämjda.