Här och var vaknar blommorna och nu känns våren närmare än någonsin. Med blommorna vaknar även välbefinnandet, känslan av att jag befinner mig på rätt plats och gärna hade stannat för evigt. Snödroppar än så länge och vad är väl egentligen vackrare än de spröda men tåliga blomstren?
Varje vår besöker jag mina ställen och i skogen runt knuten har jag funnit en alldeles särskild glänta. Där växer scillor i massvis, ett knallblått hav av blå scilla. Många gånger har jag läst om sagoskogar – exempelvis Hallerbos i Belgien – och tänkt att dit måste jag bege mig. Men så har jag min egen blomsterglänta. Bara en kort promenad bort.
Jag kan titta på scillorna hur länge som helst, eller nästan i alla fall. Och med mig brukar jag ha makrot. Det är ett kameraobjektiv som gör den underbara blomvärlden ännu underbarare. Perfekt för den lilla världen. Och om jag pressar på med det i ljuset kan scillabilderna bli ganska effektfulla. Så detta ställe är en av mina kreativa lekplatser utomhus.
Inspireras av Hänförd på Pinterest!
Men att bara stanna upp, supa in och njuta av blomsterprakten är också värdefullt, en av de där små pauserna som sätter i gång en hel kedja av glädjereaktioner.
Och när jag tänker på hur välgörande scillagläntan är blir jag nästan sur på mig själv att det ändå någonstans därinne finns en liten röst som säger att det kanske inte är nog, trots allt. Men hur kan något vara mer tillräckligt än det här?